Sista veckan
Karl, jag har inte kunnat blogga sa mycket, har namligen ingen dator har!
Mandag igen och saledes ar sista Manchesterveckan inledd. Projektet ar numera inskickat, och de akademiska mal som var uppsatta infor resan ar darmed uppnadda.
Veckan kommer att besta av forelasningar, fest och farval till min stad under hosten. Det kanns bra att aka hem, sedan Skottlandsresan har det kants som om man varit har lite pa overtid, inte for att jag inte tyckt om det, det ar en stad att alska, utanfor att det ar en jobbig situation att vara inneboende och standigt behova ta hansyn till nagon mer eller mindre okand manniska. Edwina har i och for sig varit helt ok, vi kommer overens, men det ar en extraordinar situation, vardagen tillats aldrig riktigt infinna sig.
Pa sondag far jag traffa Johanna igen, det kanns som aldeles for lange sedan. Det ar en obeskrivlig kansla att uppleva att den personen man vill vara med under dygnets alla timmar sitter en verklighet bort. Men snart ar jag hemma, snart ska jag kyssa henne och aterigen somna tillsammans med henne i sangen vi ager i lagenheten vi delar. Sedan vantar jul, vi ska fira i Vasteras, det ska bli jattekul att se hur familjen Normark firar, aven om det kanns trakigt att vara utan min familj. Mina systrar i Sydamerika och mina foraldrar i Tornedalen, jag saknar dem valdigt mycket allihopa, och ska forsoka fa mojlighet att traffa dem snart.
Jag hade forhoppningar om att se Glasvegas pa Academy ikvall, men det ser tyvarr morkt ut, det ar valdigt slutsalt och den svarta marknaden verkar mycket dyr. Naja, nya chanser kan komma.
Mandag igen och saledes ar sista Manchesterveckan inledd. Projektet ar numera inskickat, och de akademiska mal som var uppsatta infor resan ar darmed uppnadda.
Veckan kommer att besta av forelasningar, fest och farval till min stad under hosten. Det kanns bra att aka hem, sedan Skottlandsresan har det kants som om man varit har lite pa overtid, inte for att jag inte tyckt om det, det ar en stad att alska, utanfor att det ar en jobbig situation att vara inneboende och standigt behova ta hansyn till nagon mer eller mindre okand manniska. Edwina har i och for sig varit helt ok, vi kommer overens, men det ar en extraordinar situation, vardagen tillats aldrig riktigt infinna sig.
Pa sondag far jag traffa Johanna igen, det kanns som aldeles for lange sedan. Det ar en obeskrivlig kansla att uppleva att den personen man vill vara med under dygnets alla timmar sitter en verklighet bort. Men snart ar jag hemma, snart ska jag kyssa henne och aterigen somna tillsammans med henne i sangen vi ager i lagenheten vi delar. Sedan vantar jul, vi ska fira i Vasteras, det ska bli jattekul att se hur familjen Normark firar, aven om det kanns trakigt att vara utan min familj. Mina systrar i Sydamerika och mina foraldrar i Tornedalen, jag saknar dem valdigt mycket allihopa, och ska forsoka fa mojlighet att traffa dem snart.
Jag hade forhoppningar om att se Glasvegas pa Academy ikvall, men det ser tyvarr morkt ut, det ar valdigt slutsalt och den svarta marknaden verkar mycket dyr. Naja, nya chanser kan komma.
