This is Finland

Mognat punkhjärta minns
blickar mot konstruerade minnen som först i denna stund finns
ung kärlek iklädd sommarskrud
där ljummen folköl smakar av gud
våra snubblande steg blir till en dans
det är minnen av en värld som aldrig fanns

Jävlar, alltså.
En kväll med alla medelklassens förtecken samlade väcker minnen från tider då jag gjort allt för att bekämpa demsamma. Rödvinet för mig till musik som plockar mig tillbaka till en tid då jag var otrygg, rädd och arg i en osalig röra och jag vet inte varför, men jag vill omfamna det, smeka dess ångest och föra mitt tonårs-jag i en destruktiv dans mot gryningen. Jag bugar mig i vördnad till mig själv; Markus, Muck, Macke, Castro, Super-se-sur-ut, Bajen, Stirrarn och alla jag någonsin varit eller åtminstone delvis kommer att vara. Tack för resan mot nuet, vi må ha haft våra sammandrabbningar, men i slutändan älskar jag er alla.

.

Karl, jag har inte kunnat blogga sa mycket, har namligen ingen dator har!
Mandag igen och saledes ar sista Manchesterveckan inledd. Projektet ar numera inskickat, och de akademiska mal som var uppsatta infor resan ar darmed uppnadda.

Veckan kommer att besta av forelasningar, fest och farval till min stad under hosten. Det kanns bra att aka hem, sedan Skottlandsresan har det kants som om man varit har lite pa overtid, inte for att jag inte tyckt om det, det ar en stad att alska, utanfor att det ar en jobbig situation att vara inneboende och standigt behova ta hansyn till nagon mer eller mindre okand manniska. Edwina har i och for sig varit helt ok, vi kommer overens, men det ar en extraordinar situation, vardagen tillats aldrig riktigt infinna sig.

Pa sondag far jag traffa Johanna igen, det kanns som aldeles for lange sedan. Det ar en obeskrivlig kansla att uppleva att den personen man vill vara med under dygnets alla timmar sitter en verklighet bort. Men snart ar jag hemma, snart ska jag kyssa henne och aterigen somna tillsammans med henne i sangen vi ager i lagenheten vi delar. Sedan vantar jul, vi ska fira i Vasteras, det ska bli jattekul att se hur familjen Normark firar, aven om det kanns trakigt att vara utan min familj. Mina systrar i Sydamerika och mina foraldrar i Tornedalen, jag saknar dem valdigt mycket allihopa, och ska forsoka fa mojlighet att traffa dem snart.

Jag hade forhoppningar om att se Glasvegas pa Academy ikvall, men det ser tyvarr morkt ut, det ar valdigt slutsalt och den svarta marknaden verkar mycket dyr. Naja, nya chanser kan komma.

Vaknar till med sting av halsont och hemlangtan

Snabb sammanfattning av vistelsen i Skottland, dag for dag sedan vi anlande sent i Onsdags.

Onsdag: Vi lamnar Manchester vid femtiden, glada och forvantansfulla. Vi kliver av bussen i Glasgow vid klockan tio, i semesterns tecken oppnar jag och Magnus varsin ol. Tio minuter senare vill tva poliser botfalla oss med £500, vi lyckas ta oss ur situationen med motiveringen att vi bara ar dumma svenskar pa semester. Halv elva anlander vi hos Collin, en tjock, glad och full vandrarhemsagare som vill ha mer pengar an vad hemsidan antytt, men kompenserar det med att bjuda pa ett glas rom. Jag och Magnus gar ut pa The Firewater, ett helt ok stalle. Somnar i rummet som vi delar med en konstig polack.

Torsdag: Vi drar oss upp tidigt, ater engelsk frukost och gar sedan ut for att utforska staden. Vi besoker Necropolis, en makaber "statsdel" tilldelad de doda. St. Mungos Cathedral far ocksa ett besok, mycket fint. Middag pa Friday's. Pa kvallen satter vi oss aterigen inne hos Collin, den har gangen har han med sig sin van Angus. Jag har ett av mitt livs mest klartsynta musiksamtal med Angus, mannen ar pa tok for begavad for att hanga med Collin. Vi gar ut pa The Garage, ett helt ok stalle dar det sas att olen skulle kosta en pund, problemet var bnara att olenglasen var kaffekoppsstora.

Fredag: Upp vid tio, avgang till Glasgow science center, ett mer pakostat Teknikens Hus. Ser Imax, blir illamaende, de andra gillade det dock. Lugn dag, pa kvallen gar vi pa bio och ser "burn after reading", mycket bra svart humor. Kvallen avslutas med Collin och Angus. Angus fastslar att Martin skulle bli en bra larare, "but a fucking excellent doctor".

Lordag: Avfard tidigt mot Edinburgh, framme vid tio. Forsoker hitta ett vandrarhem, allt ar svindyrt, hittar tillslut ett dar £14/natten galler, det bedoms vara en lamplig summa. Gar ut och kollar pa staden, besoker Royal Mile, en katedral och "the world's end". Ater middag pa ett bra studentstalle som erbjuder halva priset till backpackande studenter(?!). Pa kvallen ringer Collin till Magnus och sager att han saknar oss, vi borjar inse att vi har att gora med en mycket speciell man - Magnus overvager att byta nummer.

Sondag: Bestiger ett berg, soker bra fototillfallen och drar oss tidigt tillbaka till vandrarhemmet.

Nu har jag gjort en vecka i Manchester. Det hela kanns fortfarande bra, men man somnar valdigt tungt varje kvall, det ar namligen sjukt intensiva dagar har borta.

Ikvall kommer nagot av en livslang drom inforlivas, jag ska namligen ut till Old Trafford och se Man Utd sote QPR. Det ror sig forvisso bara om Carling Cup, but still, Man U! Vi lyckades fixa biljetter till ett forvanande bra pris, sa det var faktiskt inget man funderade over nagon langre stund.

Igar gick jag och Levi till "The Turnpike", den formodligen sunkigaste puben jag besokt i mitt liv. Manniskorna dar verkade vara riktiga "regulars" och vi kande oss som en valdigt frammande inslag. Kul var det i alla fall, vi kastade dart och slukade ett par pints.

Lite fler bilder fran forra veckan:

Quarry Bank Mill, posen kraver sina benmuskler.

The United Trinity: Best, Law och Charlton!

Shaun Ryders arv pa Moss Side, "Kinky Afro". Mega!

Anyway, update fran matchen imorgon, ciao

Morgon pa MMU igen, kaffe i hand och Inspiral Carpets i oronen. Det ar konstigt hur saker som ar Manschester blir sa mycket mer Manchester i Manchester!

---

Bonfire night igar, alla som sett V for Vendetta fattar grejen. Det var i alla fall galet mycket folk ute, och man slogs for forsta gangen av att det har ar en riktigt stor stad, i alla fall med svenska matt matt. 

---

Imorgon har jag forsta riktiga motet med min handledare, det kanns faktiskt bra att ha fatt tid att lara mig stan lite fore arbetet drar igang pa riktigt. Jag tror att essay-arbetet kommer vara skitkul, jag har fatt intrycket att Liz, min handledare, har duktigt med kontakter. Det ar ju inte heller varje dag man far hanga med riktiga gamla madchesterhjaltar och clubba i utbildningens namn!

Ikvall ska jag i alla fall motas upp med lite folk pa The Red Lion, en pub i Withington. Det blir sakert king, mycket ar rat dyrt har, men nar det galler lager har de verkligen fattat grejen, vi pratar pints for £1.8.

Daniel!
Jag bokade inte igar, det foll helt enkelt i glomska, men det fanns valdigt mycket platar kvar.

---

Jag har forresten nytt nummer +447551975761. ciao

idag är det lördag, på måndag åker jag till England, jag blir borta sex veckor, och just nu känns det inte bra. Jag önskar att jag kunde känna glädje, vilket jag säkert kommer göra så småningom, men just nu känns det bara jobbigt att åka ifrån Johanna. Det låter löjligt, vi är trots allt ingen "ny grej" längre, men vetskapen om den annalkande separationen från henne gör mig helt jävla förtvivlad. jag älskar henne

Tenta på fredag. jag är trött

Jag är stolt

Jag läser Dave Haslams Manchester, England just nu. Dave var en gång i tiden DJ på Hacienda, klubben där modern dansmusik föddes en gång i tiden. Dave inleder boken med ett stycke om vad Manchester är känt för bland människor utanför England. Alla som han frågar tycks svara fotboll och popmusik. Han motiverar det med att just fotboll och musik är de två vägar som Manchesters unga arbetarungdomar sett som utväg ur deras trista tillvaro, och i och med att det knappast finns någon stad som är lika präglad av tung och stor industri som Manchester, är det fullt logiskt att staden också producerar fler musikaliska ikoner och fotbollsstjärnor än någon annan stad i Europa.

Min fråga är då som följer; fotbollen åsidosatt, är det så även i Sverige? Är arbetarklassen grogrund för framgång inom kulturen? Jag tror inte det, jag är förhållandevis övertygad om att kultur i Sverige görs av och för medelklassen, som i sin tur gärna iklär sig en arbetarkostym, utbildar sig, släpper kostymen, tar sin examen och glömmer sin ungdoms olika faser.

"Bajen är lite som New Order - en jävla massa ångest men så vackert att man måste älska det"